Jag ska bara skriva av mig nu och jag vet att ingen läser vilket är skönt, jag är rädd för att jag e leedsen mästa delen av min vana tid jag är rädd för vad jag kan göra och inte göra jag är rädd för vad folk ska tycka och vad folk ska se och inte se, varige dag e jag rädd att nån ska spräcka min bubbla och att jag ska falla ur den och aldrig kunna bygga en ny och att jag bara skulle ligga på marken och inte kunna resa  mig inte kunna göra ett skit, jag har panik ångest betyder inte det att jag borde ta det lungt att det räcker med skit jag har redan bajs på varenda cell av min kropp jag orkar inte mer men jag moste jag moste för att jag vet att jag betyder för andra jag vet jag moste jag behöver en helande kopp te jag behöver ligga i en speciells persons famn och bara försvinna in i hans värme jag vill bara falla och bli fångad jag vill falla fritt

första bilden som jag la upp på min blogg jag var lycklig då jag var älskad ..